Under Construction

Efter gårdagens väldigt bra dag så är idag en total vändning. 

Är jättedeprimerad och har spenderat hela dagen i sängen, om inte sovandes så liggandes i fosterställning. Enda gångerna jag varit uppe så har jag hämtat något att äta och sen gått tillbaka till sängen och ätit där. Det började redan igår och det som är mest frustrerande är att jag inte vet orsaken till att jag känner så här. Jag har ingen anledning att må dåligt. Jag har fått min sleeve, jag är officiellt förbi soppstadiet (även om jag redan börjat med puré), jag har nått mitt första delmål, jag har ett heltidsjobb med trevliga arbetskamrater och jag har tappat 15kg!

Vad har jag att vara deprimerad över?!

 

Extra frusterande är det när jag tänker på det att jag pga detta förlorar en dags lön, som att jag inte varit hemma och förlorat tillräckligt myckat under dom tre veckor jag var hemma efter operationen. Att jag var tvungen att ringa jobbet imorse och säga att jag inte kommer. Har berättat för chefen att jag kämpar mot en depression, även om det nu var ett tag sen, inte för att jag berättar att det är pga den jag är hemma. Jag mår inget bra, punkt slut. måste jag verkligen gå in på detaljer? Jag tycker inte det. Är väll en grej om man är borta väldigt mycket men som nu när jag bara är hemma en dag vill jag inte gå in på detaljer. 

 

Ska jag kanske orka pallra mig ut på en promenad? Vi får se, skulle säkert göra mig gott men får se hur jag känner mig. Är till och från lite yrslig och vinglig på benen så får se. Sen beror det även på hur varmt det är ute. Jag vill bara ha sommar, är så trött på kylan!