Under Construction

Efter gårdagens väldigt bra dag så är idag en total vändning. 

Är jättedeprimerad och har spenderat hela dagen i sängen, om inte sovandes så liggandes i fosterställning. Enda gångerna jag varit uppe så har jag hämtat något att äta och sen gått tillbaka till sängen och ätit där. Det började redan igår och det som är mest frustrerande är att jag inte vet orsaken till att jag känner så här. Jag har ingen anledning att må dåligt. Jag har fått min sleeve, jag är officiellt förbi soppstadiet (även om jag redan börjat med puré), jag har nått mitt första delmål, jag har ett heltidsjobb med trevliga arbetskamrater och jag har tappat 15kg!

Vad har jag att vara deprimerad över?!

 

Extra frusterande är det när jag tänker på det att jag pga detta förlorar en dags lön, som att jag inte varit hemma och förlorat tillräckligt myckat under dom tre veckor jag var hemma efter operationen. Att jag var tvungen att ringa jobbet imorse och säga att jag inte kommer. Har berättat för chefen att jag kämpar mot en depression, även om det nu var ett tag sen, inte för att jag berättar att det är pga den jag är hemma. Jag mår inget bra, punkt slut. måste jag verkligen gå in på detaljer? Jag tycker inte det. Är väll en grej om man är borta väldigt mycket men som nu när jag bara är hemma en dag vill jag inte gå in på detaljer. 

 

Ska jag kanske orka pallra mig ut på en promenad? Vi får se, skulle säkert göra mig gott men får se hur jag känner mig. Är till och från lite yrslig och vinglig på benen så får se. Sen beror det även på hur varmt det är ute. Jag vill bara ha sommar, är så trött på kylan!

Stor dag idag. Brukar väga mig nästan varje dag, bara för att veta att vågen rör sig neråt, är kanske lite paranoid att den ska öka, det är ju allt man känner till... Idag gick jag förbi vågen och tänkte att, jag kan ju kolla vad det ligger på idag. Jag hade inte bara Passerat mitt första delmål utan dessutom med ett kg marginal! :D 

Nu behöver jag inte längre se det äckliga 120-talet på vågen!

Plus att jag nu gått ner 15kg! 15! Det är ganska mycket när man börjar fundera.

Det är 50st påsar chips, 60st påsar ostbågar eller 75 st stora chokladkakor! 

 

Det är en bra dag idag :) Solen verkar titta fram idag så blir kanske en promenad efter lunchen. 

 

2 dagar efter att jag kom hem från Ersta (4 dagar postop) åkte jag med mamma och två av mina kusiner på Racerunning och berättade då när jag träffade min moster (som jobbar som ssk) berättade jag att jag gjort en sleeve operation och förklarade lite snabbt skillnad till gbp och så. Fick höra häromdagen av mamma att mormor hade pratat med henne ang mig och min operation. Att hon hade sagt "hoppas hon inte får några komplikationer" och att jag inte skrivit något om det på fb. Om hon nu ville veta något om mig eller varför jag valde att göra open eller hur jag mår, varför tar hon då inte kontakt med MIG?! Visst hade jag räknat med att min moster skulle berätta för mormor men hade kanske hoppats att mormor då skulle våga ta kontakt med mig och prata med mig om det. Önsketänkande antar jag. 

 

Jag hatar bara när folk pratar om mig och skvallrar, sprids så mycket osanning när folk inte vet eller bara antar. Det är en av anledningarna till att jag inte skrivit på fb. Plus att det är så många fb-vänner som inte har med det att göra, man umgås helt enkelt inte. Jag kan berätta öga mot öga, för då ser jag hur personen reagerar och kan förklara mitt val ordentligt och svara på personens frågor om varför osv. För det är mitt val, min kropp, min framtid, mitt liv! Inte deras. Andra människor har ingen rätt att tycka till om det. Dom har ingen rätt att säga vad jag kan, ska eller borde göra med mitt liv för dom vet inte vad jag har gått igenom för att komma dit jag är idag. Beslutet att göra operation var inget lätt beslut. Innan jag ens var i kontakt med vc för remiss var det en låång tid av funderande och vägandes fram och tillbaka, då pratar jag inte om månader utan år. Operation var inget förstahandsval, jag har försökt på egen hand och även varit i kontakt med både Överviktsenheten och Ätstörningsenheten i landstinget.

 

Det ultimata hade varit att jag klarat detta utan operation men så var inte fallet. Är lätt för folk som inte varit i situationen jag är i att säga vad jag ska göra. Smala människor som när dom behöver gå ner i vikt handlar det om 5-10kg, då kanske det funkar men när övervikten är nästan 70kg är det lite annorlunda. "Är ju bara att börja motionera", "Är bara att gå på någon diet", jo, för det funkar ju i längden kanske funkar på några kg men inte på min övervikt. Detta är för resten av mitt liv. Detta valet gjorde jag för mig! Inte för min mamma, min pappa eller mina systrar, inte för att bli smal, det gjorde jag för att må bättre! Förbättra min livskvalitet och jag känner redan förändringar. I lördags var jag och mamma ute och fotade, gick skogsvägar och stigar, något som för några månader sen hade gjort att jag fått ont i mitt knä men som jag idag inte känner av. :)

 

Snart är det påsk, väldigt snart, typ imorgon. Det betyder att idag är man ledig, vilket betyder sovmorgon! Riktigt skönt måste jag säga. Denna vecka har man varit väldigt trött, jag skyller på att man ställde om klockan i helgen, det förstörde hela veckan. 

 

Har ju fått gått upp kl 6 för att hinna få i sig lite yoghurt innan det är dags att dra till jobbet, börjar kl 7. Sen är det frukost på jobbet kl 8.30, mellanmål kl 10.30 och sen lunch ca kl 12.15-12.30. Nästa mellanmål har blivit kl 15 och sen middag ca kl 18 och kvällsmål vid 20 tiden. Man äter verkligen hela tiden. Är så skönt att jag utan problem kan ta mellanmål på jobbet, dom är verkligen accepterande och dom har sagt typ att "det får vi stå ut med" :) 

 

Tror det har blivit lite mycket ägg på sistone, magen har inte varit så rolig, fått lite lätt halsbränna :( Har nämligen i typ fyra dagar i sträck nu ätit äggsås till lunch och äggmuffins till mellanmål på em. Plus att en dag åt jag även äggmacka till kvällsmålet. Känndes dagen efter så i onsdags lagade jag lite annan mat, potatismos med lax och citronsås. Mumma! Eget potatismos och ABBAs färdiga, laktosfria, citronsås. Det krångligaste med den maträtten var potatismoset och det säger väll en del :P