Under Construction

Ner 19,5kg just nu, två storlekar på byxor och säkert lika mkt på tröjor ;) Har fått rota i garderoben efter lite mindre byxor, jag vill inte slänga kläder så när jag växt ur dom har jag bara stuvat in dom långt in i garderoben. Tröjor tappar man inte på samma sätt som byxor så har inte tänkt så mkt på tröjor ;) Har däremot märkt att mina linnen inte sitter lika tajt som innan och tröjor som varit tajta inte längre är tajta :) Tex har mina nattlinnen i one size alltid varit slimmade, nu hänger dom från bysten. 

 

Jag har som sagt haft en den kläder i garderoben som jag inte använt, en del kläder är endast använda en gång och sen hamnat längst in i garderoben då jag inte gillade dom. Så jag sa till E att hon kunde komma och kolla om det var något hon ville ha. Hade en massa leggins och koftor och även en del byxor. Att se mig i leggins är då ingen vanlig syn så dom har mest legat i garderoben, sist jag hade på mig ett par leggins tror jag var när jag var i Tanzania för typ 4-5år sen. Koftor är inte heller något jag använder, vet inte varför egentligen, det är fint men är väll inte bekvämt eller så gillar jag inte hur dom "faller" på mig. E använder och gillar leggins och koftor så tänkte att istället för att sälja allt på nätet så kan hon kolla om hon vill ha och tjäna några kronor ;)

Jag tror hon fick med sig en 4-5st leggins, en kofta, ett par jeans och ett par i stort sett nya mjukisbyxor för en liten peng. 

 

Men tydligen hade jag lagt dumma kommentarer som hon blev ledsen av. Jag visste inte ens att jag sagt något. Jag bad om ursäkt och sa att så menade jag inte alls! Sen igår fick jag reda på att jag tydligen sagt något annat som hon tog illa upp över. Hon och mamma skulle åka och handla kläder och hon ville inte ha med mig (vilket jag absolut kan acceptera) för att hon inte ville att jag skulle säga något hon skulle ta illa upp över. Då visade det sig att jag sagt något om att hon kunde få något skärp eller nått av mig och det gillade hon inte.

Att hon är glad att jag tappar i vikt men vet att hon själv går uppåt. 

 

Känns surt att hon inte bara kan vara glad för mig och "bita ihop". Hon sa till mig att jag får gärna tänka på henne ang kläder när jag går ner men vette fan om jag vill! Inte om det blir så här. När hon inte kan acceptera det och låta mig njuta av att jag går nedåt i vikt så har inte jag någon lust att vara runt henne. Annars måste jag hela tiden vakta min tunga och inte kunna berätta om mina framsteg. Inte kunna fira min framgång. Så om jag nu behöver vara i hennes närhet kan jag lika gärna hålla käften och inte säga något alls, hon verkar inte kunna accepera att det är fler än hon som mår dåligt så varför ens vara med henne. Så idag vart det inte någon middag som föräldrarna som det vanligtvis är, för jag vill inte vara med henne. Gör det enkelt för mig. 

 

På en annan anda så tog min komijobb-anställning slut i förra veckan, i fredags. Men har fyra dagar denna vecka fått vikarierat på samma arbetsplats :) Jag kommer även få jobba tre dagar nästa vecka och från sista veckan i Juni till mitten på Augusti kommer jag jobba 2-4 dagar i veckan. Tummen upp för det!

Har visst inte bloggat på ett tag :P 

 

Firar idag 2mån med min minimage. Allt funkar bra :) Jättenöjd! 

 

För 2v sen var det 6v kontroll på Ersta så jag med mamma som sällskap tog tåget till huvudstaden. Hade bestämt träff med rumskamraterna Lisa och Jennie som opades samtidigt, så vi satt och tjattrade en massa efter deras möten och innan mitt. Jättetrevligt att träffas igen :) Saknar lite att ha någon att prata med om allt och inget. På mötet fick jag iaf höra att jag äter bra och det tycker vi om ;) Skulle ändra ett mellanmål från fruktsoppa till något mer proteinrikt men annars verkade dom nöjda :) Kom in på alla tabletter (tillskott/vitaminer) och att jag nog behöver ta järn med då mensen inte är så rolig plus att jag skulle ta kontakt med barnmorskan. Gjort och gjort, den 11e ska jag till barnmorskan och förhoppningsvis hjälper spiralen med mensen i framtiden. Så kanske jag inte behöver käka järn så väldigt länge till, varje tablett man minskar uppskattas, käkar 7 om dagen för tillfället :/ Jag skulle även sluta tejpa ärren i några veckor då jag reagerat på tejpen och fått utslag. Så har nu fått ordning på utslagen och har nu börjat tejpa med en silikontejp i stället, började igår och shiiit va det kliade i början, min första tanke var bara att måtte jag inte reagera på den här tejpen med... Bättre idag dock så hoppas att det fortsätter i den riktningen ;)

 

Kvällen innan kontrollen insåg jag att byxorna jag tänkte ha faktiskt var lite väl stora så började gräva i garderoben, hittade flera byxor som jag inte kunnat ha på flera år men som jag inte velat göra mig av med. Flera par passade perfekt så då var problemet med byxorna löst och inte en krona hade jag spenderat ;) Ett par som inte passade än, satt perfekt på låren men var för små i midjan, var byxorna jag hade på min student 2008. :O kände jag bara. Till sommaren så kanske ;)

 

Vad har hänt mer?

Jag har blivit ett år äldre, firade genom att bjuda släkt på grillat, dom flesta kunde inte komma men det bryr mig inte. Det vart lugnare nu ;) Var farmor och 3 kusiner som kom, det är lagom, itället för alla 5 kusiner och 4 fastrar och farbröder kom :P Mormor och moster och hennes barn bjöd jag inte ens, orka inte med dom. Har fortfarande inte hört ett ord från mormor efter open, inte ens när jag fyllde år för ca 3v sen hörde hon av sig! Ett "Grattis" på fb räknas inte! Jag är för fan hennes första barnbarn så får inte det henne att lyfta på luren och ringa eller smsa så kan hon ju gå och skita ner sig! Ännu tydligare vart det att hon inte bryr sig när dom (med dom menar jag mormor, "morfar", moster med respektive och barn) åkte till Spanien för att fira "morfars" födelsedag som är ca 1v efter min. Vi hade inte blivit tillfrågade om vi ville med och något som retade gallfeber på både mamma och pappa var när han och mamma var och firade mosters respetive, som fyller ca 1v före mig, var att ALLT dom pratade om var Spanien, "morfars" födelsedag och mormors brors födelsedag. Mammas hint om min födelsedag var inget dom reagerade på. Jag hade inte föjlt med och det var väll lika bra, det hade inte heller mina systrar. 

 

När "morfar" sen la ut ett inlägg på fb där han tackade för gratulationerna och sa att dagen hade spenderats med "nära och kära" brast det för mig. Sååååååååååå tydligt att vi inte räknas dit och det är tråkigt. Jag har länge sagt att jag är villig att bryta kontakten med dom om mamma vill och insåg väll inte hur mkt jag fortfarande bryr mig. Det inlägget förstörde min dag. Inte bara min dag, min vecka. JAG HATADE att jag grubblade men kunde inte sluta. Kände när jag stod på jobbet hur jag funderade och humöret bara sjönk. Idag ska jag till Masugnen för jobbet så lånar bil av mamma och pappa, mamma plockade upp mig igår så jag slapp gå till dom i regnet och vi började prata om allt detta. Hur illa man mår av allt detta och hur man inte orkar med. 

Jag tror jag har bestämt mig för att ta bort dom som mina vänner på fb. Jag gillar dom inte ens! Enda anledningen till att jag inte tagit bort dom hittil är att sist jag tog bort en av dom gick dom på mamma. Inte mig, mamma! Så fick lägga till henne igen. Men ska nog ta bort alla tre nu. Får se hur lång tid det tar innan dom märker det. Ska bli intressant. Ska berätta för mamma så hon är bered att samtalet kan komma, men tror hon klarar av att säga åt dom att snacka med mig i så fall och att jag faktiskt är en vuxen människa!

 

Nej usch. Nu orkar jag inte tänka på dom längre! Nu ska jag ta och leta fram lite mat, igen :P 

Efter gårdagens väldigt bra dag så är idag en total vändning. 

Är jättedeprimerad och har spenderat hela dagen i sängen, om inte sovandes så liggandes i fosterställning. Enda gångerna jag varit uppe så har jag hämtat något att äta och sen gått tillbaka till sängen och ätit där. Det började redan igår och det som är mest frustrerande är att jag inte vet orsaken till att jag känner så här. Jag har ingen anledning att må dåligt. Jag har fått min sleeve, jag är officiellt förbi soppstadiet (även om jag redan börjat med puré), jag har nått mitt första delmål, jag har ett heltidsjobb med trevliga arbetskamrater och jag har tappat 15kg!

Vad har jag att vara deprimerad över?!

 

Extra frusterande är det när jag tänker på det att jag pga detta förlorar en dags lön, som att jag inte varit hemma och förlorat tillräckligt myckat under dom tre veckor jag var hemma efter operationen. Att jag var tvungen att ringa jobbet imorse och säga att jag inte kommer. Har berättat för chefen att jag kämpar mot en depression, även om det nu var ett tag sen, inte för att jag berättar att det är pga den jag är hemma. Jag mår inget bra, punkt slut. måste jag verkligen gå in på detaljer? Jag tycker inte det. Är väll en grej om man är borta väldigt mycket men som nu när jag bara är hemma en dag vill jag inte gå in på detaljer. 

 

Ska jag kanske orka pallra mig ut på en promenad? Vi får se, skulle säkert göra mig gott men får se hur jag känner mig. Är till och från lite yrslig och vinglig på benen så får se. Sen beror det även på hur varmt det är ute. Jag vill bara ha sommar, är så trött på kylan!

Stor dag idag. Brukar väga mig nästan varje dag, bara för att veta att vågen rör sig neråt, är kanske lite paranoid att den ska öka, det är ju allt man känner till... Idag gick jag förbi vågen och tänkte att, jag kan ju kolla vad det ligger på idag. Jag hade inte bara Passerat mitt första delmål utan dessutom med ett kg marginal! :D 

Nu behöver jag inte längre se det äckliga 120-talet på vågen!

Plus att jag nu gått ner 15kg! 15! Det är ganska mycket när man börjar fundera.

Det är 50st påsar chips, 60st påsar ostbågar eller 75 st stora chokladkakor! 

 

Det är en bra dag idag :) Solen verkar titta fram idag så blir kanske en promenad efter lunchen. 

 

2 dagar efter att jag kom hem från Ersta (4 dagar postop) åkte jag med mamma och två av mina kusiner på Racerunning och berättade då när jag träffade min moster (som jobbar som ssk) berättade jag att jag gjort en sleeve operation och förklarade lite snabbt skillnad till gbp och så. Fick höra häromdagen av mamma att mormor hade pratat med henne ang mig och min operation. Att hon hade sagt "hoppas hon inte får några komplikationer" och att jag inte skrivit något om det på fb. Om hon nu ville veta något om mig eller varför jag valde att göra open eller hur jag mår, varför tar hon då inte kontakt med MIG?! Visst hade jag räknat med att min moster skulle berätta för mormor men hade kanske hoppats att mormor då skulle våga ta kontakt med mig och prata med mig om det. Önsketänkande antar jag. 

 

Jag hatar bara när folk pratar om mig och skvallrar, sprids så mycket osanning när folk inte vet eller bara antar. Det är en av anledningarna till att jag inte skrivit på fb. Plus att det är så många fb-vänner som inte har med det att göra, man umgås helt enkelt inte. Jag kan berätta öga mot öga, för då ser jag hur personen reagerar och kan förklara mitt val ordentligt och svara på personens frågor om varför osv. För det är mitt val, min kropp, min framtid, mitt liv! Inte deras. Andra människor har ingen rätt att tycka till om det. Dom har ingen rätt att säga vad jag kan, ska eller borde göra med mitt liv för dom vet inte vad jag har gått igenom för att komma dit jag är idag. Beslutet att göra operation var inget lätt beslut. Innan jag ens var i kontakt med vc för remiss var det en låång tid av funderande och vägandes fram och tillbaka, då pratar jag inte om månader utan år. Operation var inget förstahandsval, jag har försökt på egen hand och även varit i kontakt med både Överviktsenheten och Ätstörningsenheten i landstinget.

 

Det ultimata hade varit att jag klarat detta utan operation men så var inte fallet. Är lätt för folk som inte varit i situationen jag är i att säga vad jag ska göra. Smala människor som när dom behöver gå ner i vikt handlar det om 5-10kg, då kanske det funkar men när övervikten är nästan 70kg är det lite annorlunda. "Är ju bara att börja motionera", "Är bara att gå på någon diet", jo, för det funkar ju i längden kanske funkar på några kg men inte på min övervikt. Detta är för resten av mitt liv. Detta valet gjorde jag för mig! Inte för min mamma, min pappa eller mina systrar, inte för att bli smal, det gjorde jag för att må bättre! Förbättra min livskvalitet och jag känner redan förändringar. I lördags var jag och mamma ute och fotade, gick skogsvägar och stigar, något som för några månader sen hade gjort att jag fått ont i mitt knä men som jag idag inte känner av. :)

 

Snart är det påsk, väldigt snart, typ imorgon. Det betyder att idag är man ledig, vilket betyder sovmorgon! Riktigt skönt måste jag säga. Denna vecka har man varit väldigt trött, jag skyller på att man ställde om klockan i helgen, det förstörde hela veckan. 

 

Har ju fått gått upp kl 6 för att hinna få i sig lite yoghurt innan det är dags att dra till jobbet, börjar kl 7. Sen är det frukost på jobbet kl 8.30, mellanmål kl 10.30 och sen lunch ca kl 12.15-12.30. Nästa mellanmål har blivit kl 15 och sen middag ca kl 18 och kvällsmål vid 20 tiden. Man äter verkligen hela tiden. Är så skönt att jag utan problem kan ta mellanmål på jobbet, dom är verkligen accepterande och dom har sagt typ att "det får vi stå ut med" :) 

 

Tror det har blivit lite mycket ägg på sistone, magen har inte varit så rolig, fått lite lätt halsbränna :( Har nämligen i typ fyra dagar i sträck nu ätit äggsås till lunch och äggmuffins till mellanmål på em. Plus att en dag åt jag även äggmacka till kvällsmålet. Känndes dagen efter så i onsdags lagade jag lite annan mat, potatismos med lax och citronsås. Mumma! Eget potatismos och ABBAs färdiga, laktosfria, citronsås. Det krångligaste med den maträtten var potatismoset och det säger väll en del :P 

 

Så igår var det dags att gå tillbaka till jobbet, vilket betyder att idag är det 3v sen operationen. :) I söndags var det efter duschen dags att ta dort mina fina plåster och tejpa såren istället. Skönt att slippa dessa kompresser :P 

 

Gjorde en sats äggsås i söndags, 9st matlådor blev det. Så nu har jag en stund ;)

Sen är jag redo för normalkost, tog med mat från jobbet. Ris och kebabgryta, luktade riktigt gott måste jag säga! 

Har haft mer energi än jag trodde, så igår när jag kom hem bestämde jag mig för att göra äggmuffins, är så himla trött på alla fruktsoppor och nyponsoppor :P

 

Hittade ett enkelt recept på internet.

Man blandade 8 ägg, ca 1dl mjölk, ½tsk olja, ½tsk bakbulver, salt och peppar och vispar ihop det. Smörj en muffinsform och lägg upp lite räkor (eller valfri fyllning) och lite riven ost och häll över äggblandningen.

Det gräddas sen i ugnen i 190grader i 20-25min eller tills den har fin yta.

Innan man tar ut muffinsen ur formarna, låt dom vila i minst 5min så dom lossnar från kanterna.

Så idag är det 14 dagar sen operationen. Det betyder att idag blev jag av med agrafferna :) Såå skönt! Det har kliat bra dom senaste dagarna. Såren såg fina ut, inga tecken infektion. För en gång skull är jag också nöjt med personalen på vc, jättetrevlig och hänsynsfull sköterska som tog bort agrafferna. Stor skillnad från dom ibland rent hänsynslösa sköterskorna som jobbar där. Men men. Nu är en massa agraffer fattigare och det är huvudsaken ;) 

 

Efter vc vart det en omväg hem. 40min promenad på skogsvägar utanför samhället, bland fågelkvitter och hackspättar. Det är sånna här dagar man är glad att man bor på landet :) Riktigt trevligt. 

 

Var över till föräldrarna och kokade soppor, kycklingsoppa och farmors korvsoppa, mumma! Inte lika goda mixade men gott ändå :) Så när jag kom hem fick jag ställa mig och portionera upp soppan i påsar med 2,5dl i varje, sen in i frysen. Smidigt att bara kunna ta fram så många portioner jag behöver. 

 

Ikväll däremot, ikväll händer det grejer! Ikväll, om ca 10minuter då ska jag äta knäckebröd med leverpastej! Längtar såå efter något att tugga på!

Dag 11 idag, tiden har gått rätt fort, men ändå sakta. Dag 14 är det dags att gå till vc och ta bort agrafferna och jag längtar! Det kliiiiar på min mage!

 

Operationen gick bra, fick vara kvar på Ersta Sjukhus två dagar, det är normalt en dag men eftersom jag är utomlänspatient ville dom ha kvar mig en natt till och det är jag bara glad över. Kom man igång lite bättre med maten och så. Tisdagen den 10/3 var operationen och på torsdagen fick jag åka hem. Pappa kom och hämtade mig sen åkte vi bil hem. Skönt, vet inte och jag hade haft så stor lust att åka tåg hem. Hade säkert klarat det men hade nog inte varit någon hit. Vi fick stanna i Strängnäs och köpa mellanmål och handla på apoteket så jag fick i mig min medicin.

 

Fragminsprutor skulle jag ta på mig själv med, var skitnervös innan men det gick utan problem. Nu har jag en massa fina prickar på magen efter sprutorna bara men dom försvinner ju med tiden ;) Fick en massa utskrivet två smärtstillande (Alvedon 665 + något mer), en mot illamående, omeprazol för magen och sprutorna. Det jag tar idag är Alvedon och omeprazol, får se hur länge jag fortsätter med dom.

 

Jag är en person som vill sova på mage, något som inte varit möjligt sen operationen och jag vet inte om det är därför jag inte kunnat sova ordentligt sen operationen. Har försökt att sova på sidan men har väll gått sådär. Imorse däremot så vaknade jag på mage, ont av det har jag inte heller :) Nu kanske jag kan börja sova på mage igen :D Ska ju inte använda magmusklerna iaf 2v efter operationen (om jag fattat rätt) så får när jag ska i och ur sängen göra en sk "ryggskottsvändning". Sitter på sängen, lägger sig med hjälp av armarna ner på sidan och lyfter samtidigt upp benen i sängen, rullar över på rygg och rätar sedan ut benen. Måste säga att i början gick det rätt bra men nu har jag börjat fuska och gör inte så varje gång, känner i ett av såren att jag kanske borde göra det... Vill ju inte att det ska bli något fel så man får men utav att man var lat. 

 

I förrgår (dag 9) började jag med varma soppor igen. Har haft svårt att få i mig dom varma sopporna så har helt enkelt uteslutit dom ;) 1v gick det, sen vart jag så trött på att bara äta yoghurt, frukt-/nypon-/saftsoppor så testade och jag fick faktiskt i mig all soppa :) Köpte färdig soppa som jag mixade slät, Paulúns Superlunch Kyckling och morotssoppa vart det, ser inte ut som det men det var sjuuuuukt gott!

 

Dag tre på flyt idag.

Inget roligt direkt, inte för att jag går hungrig men att bara äta (dricka) 4 påsar Modifast om dagen och inget annat är lite drygt, speciellt när jag jobbar i kök. Inte få smaka något och hålla mig till mina shakear/puddingar och min vattenflaska. 2,5 liter vatten om dagen ska jag få i mig. En kamp för en torrboll (som min familj kallar mig) som mig, en vanlig dag innan flytet drack jag totalt kanske en liter om dagen. Men jag kämpar på med vattnet varje dag och springer på toa mest hela tiden känns det som ;)

 

Igår rensade jag kylen och skåpen på allt möjligt och gick med det till mamma och pappa. En påse med kylvaror och en med torrvaror. Då blir jag inte sugen på något jag inte borde äta och har framförallt inte tillgång till något. 

 

Känns i magen att det snart är dags för nästa mål. Men innan det är dags för det blir det en vända ut i tvättstugan och kasta in lite kläder i tumlaren. För självklart så stängde dom av vattnet idag när jag bokat tvättstugan... Inte förrän närmare sju kom vattnet igång igen... Typiskt. Extra kul var det ju att jag inte fått veta det innan. Var en arbetskamrat som sa att dom skulle stänga av vattnet kl 16.30, så jag hann iaf hem och tappa upp lite vatten.

Men men,  vad ska man göra? ;)

Ingen bra dag idag. Känner mig allmänt depp och anti. Jag vill bara gråta, gräva ner mig någonstans och inte komma upp igen på åtminstone några dagar, tanken på att behöva gå till jobbet imorgon är inte direkt lockande :( Men vad ska jag göra, behöver ju pengarna, speciellt nu när jag ska vara sjukskriven... 

 

Imorgon är det dags att påbörja 2v flyt. 2v med endast Modifast. Känns inte direkt lockande. Inte för att fortsätta på den här banan jag är på nu är speciellt lockande det heller. Känns lite som pest eller kolera just nu. 

Har förberett mig lite genom att dokumentera startvikt och mått, så jag har en utgångspunkt, se hur mkt jag minskar. Känns konstigt att säga (skriva) det ordet. Minska... Känns som om det är en önskedröm, något som aldrig kommer inträffa. 

 

Blir irriterad på mig själv, varför känner jag så här? Varför är jag deprimerad nu? Det är ju början på något bra. På något positivt. Vill inte behöva öka dosen med antideppmedicin men det kanske är ett måste? Så känns det nu iaf. Hoppas jag inte behöver det. 

 

Imorgon får jag ta och rensa kylskåpet. Frysa in det som går och samla ihop resten och gå med det till mamma och pappa. Så jag inte blir lockad att göra något jag inte borde. Det är ju lättare sagt än gjort när jag jobbar i köksmiljö. Blir ett stort test av min viljekraft.

Jag hoppas bara att jag är stark nog att klara det. 

 

Efter allt krångel med Region Örebro Län, inte få någon info osv, så är jag (förhoppningsvis) redo.

Nu på kvällen, på den veckliga tacokvällen, så diskuterade jag med E om hon ville haka på till Sthlm, göra huvudstaden och samtidigt hålla mig sällskap ;) Hon var på och pappa ville hänga på han med :)

Så vi bokade hotell och tåg, Scandic Sjöfartshotellet blev det. En dryg km från sjukhuset och säkert lika långt till centralen. Tåg bokades också, enkel resa, pappa och E skulle köpa sista minuten biljetter när dom ville åka hem. Pappa sa att han skulle hämta mig på sjukhuset med bil när jag skrivs ut den 12e. Han tyckte det var bättre än att behöva vänta och så, fine by me ;)

 

Frågade aldrig F om hon vill med för jag tänkte att hon pluggar och har inte tid, visade sig att hon inte kunde av en annan anledning med, hon har uppkörning den dagen jag har min op. Tajming eller vad ;)

 

Nu tar jag iaf helg från allt detta krångel och poppar lite popcorn och stoppar inte en skiva av CSI: NY i dvdn :)

Varför kan inget bara flyta på? Nej det ska bara krångla hela tiden. Inget ska vara lätt, eller förmånligt för mig som patient... 

 

Så ringde jag Ersta för att bekräfta lite grejer. Så det jag vet just nu är:

• Den 9/3 kl 12 ska jag vara på Ersta för möte med läkare och sjuksköterska osv. Det mötet kommer ta ca 2,5h.
• Den 10/3 kl 7 är min operation inbokad.
• Den 12/3 efter kl 12 är det dags för hemgång (ska äta lunch innan jag får åka hem)

När jag pratade med Ersta frågade jag även om patienthotellet läkaren pratade om, jag skulle prata med mitt landsting för att få reda på om boende ingår i min betalningsförbindelse. Så det blev att ringa Örebro nästa.

När jag pratade med Vårdslussen i Örebro så fick jag veta att pga att jag valde att "få behanding" (eller vad man nu säger) på Ersta, dvs Fria Vårdvalet, och inte kommit till Ersta pga Vårdgarantin så betalar inte Örebro någon resa eller boende. Hängde du med? Kan sammanfatta det lite bättre kanske :P

Vårdgaranti = Örebro betalar vård, resor och boende

Fria Vårdvalet = Örebro betalar vård. Jag får själv stå för resor och boende.

Och jag ingår i det fria vårdvalet...

 

Nu är det väll bara att hitta något relativt billigt boende i närheten av Ersta för natten mellan 9-10/3. Blligt boende, i centrala Stockholm. Drömmer jag kanske?

 

Så nu ska jag bara hitta och boka boende samt boka tågbiljetter. Där försvann mina sparpengar... :/ 

Så, idag var jag iväg till Marieberg Galleria (mina byxor börjar ta slut :P ) den fasade shoppingen... Så till slut hittade jag ett par byxor som sitter okej. Över 100 butiker, ca 60 klädaffärer, 3 av dessa affärer erbjuder kunderna kläder i storlekar över 48. Om man sen, som mig, inte direkt passar i byxor av modellen Slim blir utvalet ännu mindre. Ett par ska jag väll vara lycklig över att jag hittade... :P

Ett par byxor och två linnen vart det till slut :P 

 

När jag sen kom hem och kollade i brevlådan så låg det ett brev från Ersta och väntade på mig :) Den 9 Mars ska jag på möte med narkosläkare och den 10 Mars kl 7.00 är det operation. :D Can't wait! 

Nu känns det lite onödigt att jag köpt nya byxor :P Eftersom jag den 24 ska börja flyta och då förhoppningsvis börja minska i omfång ;) Well well. That's life I guess ;)

 

Nu blir det att imorgon börja ta tag i allt det andra, patienthotell osv. 

Dags att sammanfatta veckan då. Tror jag lugnat ner mig tillräckligt och insett vad som sades i onsdags :P

 

När jag var på Ersta den 15 dec så sa läkaren att förväntad väntetid till op var 2mån, så när det nu snart gått 2mån och jag inte hört något så börja jag undra. Har dom glömt mig? Ville veta vad som händer så kontaktade operationsplaneringen på Ersta, frågade vad som händer, har dom bokat in mig men missat att skicka ut brev?

Svaret fick mig att avge en stor suck. "Örebro har inte godkänt betalningsförbindelsen". Bläää!! Ersta hade t o m tagit kontakt med Örebro ang det den 14 jan men hade fortfarande inte fått något godkännande. :(

 

Så, var bara att leta upp nummret till Vårdslussen i Örebro för att se om dom kunde hjälpa mig. Dryga timmen senare rinde en kvinna (inte precis jättetrevlig) från Vårdslussen upp mig. Hon kollade i min journal och sa i stort sett att anledningen till att Ersta fick ringa och påminna Örebro var att Ersta skickat papprerna till "fel" ställe. Dom hade skickat det till kirurgen, vilket dom tydligen inte skulle göra :/

Hon sa även att en läkare på kirurgen (Göran något) hade skickat ett godkännande det 27 jan (!). "Bara" trygt två veckor senare... Den 4 feb var det i onsdags. Hon tyckte inte att det var något konstigt med att Ersta inte fått något, "Det skickades ju den 27e och det går ju med B-post så då är det väll framme på fredagen, kanske i måndags så det ligger säkert någonstans på Ersta och väntar på att bli öppnat."

 

Vid dom orden gick mitt humör från lite irriterad till måttligt förbannad. Sa hon seriöst just det?! Skyllde på Ersta. Försökte prata med henne om att det inte bör ta så lång tid innan man får betalningsförbindelsen godkänd. Det ignorerade hon och skyllde på Ersta, tog inget ansvar (jag vet att det inte är hennes ansvar men "hennes" landsting, hennes arbetsgivare) för att det kan ha tagit lite väl lång tid, ingen ursäkt för detta fick jag. Är väll det minsta man kan begära, speciellt i den situationen när kunden/patienten är missnöjd. 

 

Är så j*vla trött på Region Örebro Län! Fan bara krångel, otrevlig, okunnig och ohjälpsam personal!

Från det tillfället jag för första gången hade kontakt med Ersta så vart jag positivt överraskad av hur trevlig personalen var.

Är så otroligt glad att operationen kommer ske där och inte i mitt hemlandsting Örebro!

 

Otålig. Väntar fortfarande på kallelsen till operation. Inte för att den måste vara typ nu, men för att jag vill veta. Har anställning tills Maj, så det hade ju varit bra om den var då, så jag slipper förlora så mkt lön. Men det blir nog bra i slutändan. Vill bara veta! När jag var på mötet med kirurgen så sa han att beräknad väntetid till op var 2mån, därav otåligheten. Har nu, idag, gått 1,5 mån.
Vill bara veta!